Tårar rinner ner

Det är med sorg i hjärtat jag skriver detta inlägg men det är ett beslut som legat över oss ett bra tag, ja ända sedan i somras då vi visste att graviditeten skulle fortsätta.

Hur ska vi göra med Baltazar? Kan vi behålla honom? Kommer han vara intresserad av pyret? En iller är ju inte direkt ett barndjur, tyvärr är det så.

Efter några känslosamma pratstunder mellan mig och Fredrik fattade vi det svåra men rätta beslutet att vi inte kan behålla honom. Vi ställde frågan till Camilla som har två illrar och hon som brukar passa Baltazar när vi är borta. Som tur sa hon att hon gärna ta hand om honom, en stor sten försvann från mitt hjärta. För vad hade vi gjort ifall hon sagt nej, förståligt ifall hon gjort det då hon redan har två illrar idag. För tanken på att lämna Tazz till en främmande människa hade varit väldigt väldigt svårt för mig. Tänk om vi får reda på att han sitter i en bur hela dagarna :(

Nu vet vi att han kommer att få hoppa runt i hästspiltor med ny hö varje dag och att han har två lekkompisar som han gillar och de gillar honom.

Camilla kommer och hämtar Baltazars saker imorgon kväll och på tisdag morgon kl 8 kommer hon och hämtar B. Usch och fy, kanske inte bästa stunden för mig att lämna bort B då mitt humör går upp och ner och jag har väldigt lätt till tårar.

Tisdag kommer bli en väldigt jobbig dag.

Men han kommer få det mycket bättre hemma hos Camilla. Jag kom på mig igår kväll att jag har inte kelat med Tazz ordentligt sedan vi kom hem från BB, han måste känna sig lite bortglömd och förvirrad :(

Trots att jag vet att vi fattat rätt beslut är beslutet ändå väldigt svårt att ta. Han har ju blivit en familjemedlem och jag gillar verkligen inte farväl. Det är verkligen jobbigt att vi inte kan behålla honom.