Ni bloggläsare som känner mig väl vet att jag alltid försöker vara positiv så långt det går. Nu när det är lite tufft på jobbet så ser jag det som något positivt. Jag är en pinne i spelet, typ?!?
Beskedet kom idag. Blev inte alls ledsen eller rädd. Jag tackar ju nej till den nya rollen för att jag inte ville resa ännu mer än vad jag gör idag. Dom vill ha kvar mig men jag tänker på mig själv.
Nu är det lite läskigt eller väldigt läskigt att några andra ska fatta beslut om mig fram till 15 aug. Sedan får jag tillbaka pucken och då blir det svårt igen ifall ingen öppning öppnats.
Läser troget varje måndag veckans peptalk och försöker se det lite som att nu flyger jag och får se vart jag landar.
Veckans peptalk nedan. Anmäl er också, Olof Röhlander heter han.
Ingen frihet utan ansvar
I fredags var jag på klassfest med mina klasskamrater som jag gick ur skolan med i Matfors för 20 år sedan.
På tioårsjubiléet fick jag samma inbjudan, men tänkte då: "Äh, det blir fler tillfällen." Det dröjde tio år till nästa gång. Tio år. Det blev en lärdom som utmynnade i det här veckobrevet.
Det är så lätt att bli lat, eller hur? Man orkar inte, tar det någon annan gång. Tänker här och nu. "Det går fler tåg".
Men, är du säker på det? Det kanske dröjer.
För att citera Marcus Birro:
”Så fort du blir mätt och börjar lätta en aning på översta skjortkragen och sträcka ut benen under bordet är festen över. I exakt det ögonblicket hugger motståndaren.”
Den där motståndaren kan vara du själv. Vi är ibland lyckligt vilse i en bil utan bromsar, tills dess att man plötsligt inser att brasan inte går att tända för att virket blivit surt. Det som smakar sött i munnen kan bli bittert i magen.
För vissa är det en utmaning att gå på en fest av de här slagen, enklare att stanna hemma, men utmaning och utveckling är två horn på samma get. När uniformen krymper blir musklerna synliga.
Det är nu det gäller att ducka för kulorna som heter "Det spelar ändå ingen roll" och "Jag orkar inte". Den kulan är en lismare som tror sina egna lögner. En ulv i fårakläder.
Jag ville inte sitta där igen och se ännu ett tåg döpt i mitt namn lämna perrongen. Det var dags för ett nytt beslut och det är jag så glad för.
För mig handlar det vissa gånger om något så enkelt som ingen frihet utan ansvar. Fri att välja, ansvar att lära sig tänka ett steg till.
Dagen efter klassfesten funderade jag:
Det kanske inte är brist på karaktär som gör att man missar vissa saker, utan brist på perspektiv.
Vilka kulor behöver du ducka för den här veckan? Vem är din motståndare? Vilka tåg dundrar förbi? Har de ditt namn?
- Posted using BlogPress from my iPhone
